ADHD
Min ork att kämpa för att få hjälp är nästan slut nu. Jag är snart 42 år och de senaste ca 10 åren av mitt liv har eskalerat alltmer i kaos. Har gjort en i mitt tycke undermålig utredning och fick då beskedet att mina problem beror på att jag var mobbad som barn. Jag var för smart, kunde hålla tider och sitta still (stressade i sista minuten och vickade frenetiskt på tårna inuti skorna vilket ju inte syntes såklart). Ja det var flera helt befängda småsaker som gjorde att jag inte fick någon diagnos. Jag hade ju berättat om att jag varit sjukskriven för depressioner under flera perioder av mitt liv och det var alltså det som var min huvudproblematik ansågs det. My ass! Då gick luften ur mig. Nu har det gått ca ett år sen jag fick det bakslaget och kanske kanske har en liiiten gnutta ork att försöka igen, på ren ilska om inte annat!
Kommentarer
Postat av: Tessan
Det är hemskt när man hela tiden måste kämpa i motvind för att få en diagnos. Med vår styvson var det likadant. Han fick sin diagnos vid tretton års ålder (nu är han drygt 14) och jag blir så ledsen och väldigt frustrerad när jag tänker på hur annorlunda hans liv hade sett ut om han hade fått hjälp i tid. Så mycket hemska saker han hade sluppit att utstå. Stå på dig! Du känner dig själv bäst!
Trackback
