ADHD
Min ork att kämpa för att få hjälp är nästan slut nu. Jag är snart 42 år och de senaste ca 10 åren av mitt liv har eskalerat alltmer i kaos. Har gjort en i mitt tycke undermålig utredning och fick då beskedet att mina problem beror på att jag var mobbad som barn. Jag var för smart, kunde hålla tider och sitta still (stressade i sista minuten och vickade frenetiskt på tårna inuti skorna vilket ju inte syntes såklart). Ja det var flera helt befängda småsaker som gjorde att jag inte fick någon diagnos. Jag hade ju berättat om att jag varit sjukskriven för depressioner under flera perioder av mitt liv och det var alltså det som var min huvudproblematik ansågs det. My ass! Då gick luften ur mig. Nu har det gått ca ett år sen jag fick det bakslaget och kanske kanske har en liiiten gnutta ork att försöka igen, på ren ilska om inte annat!
Kvällsgrubblerier
Jag känner mig en aning låg ikväll. Tänker mycket på livet, hur det blev som det blev, vad man kunde gjort annorlunda och undrat hur det hade blivit om man hade gjort andra val. Men samtidigt är jag väldigt tacksam för allt jag gått igenom, både positivt och negativt, för det är ju genom dessa erfarenheter som jag växer som människa och är den jag är idag.
Ja, det här är en ny blogg. Jag har ju en matblogg för mina lchf-recept men tänkte att jag skulle ha en som fungerar lite som typ dagbok/ställe att skriva av sig lite. Så det blev den här. Nu ska jag försöka sova lite. Hoppas alla ni därute drömmer vackra drömmar för det ska jag försöka göra. Gonatt världen! :)